Vad frustrerande det är att inte veta vad L vill när han med hela sitt kroppsspråk uttrycker allt annat än välmående. När man har provat allt "vanligt" dvs mat, blöjbyte, försök till sövning... Och ändå är han inte ens lite nöjd! Frustrerande!
Tålamodet hos mamman är inte alltid det bästa, tur att pappan har lite längre stubin.
A jobbar två nätter nu och åker hemifrån redan strax efter klockan sex på kvällen. Det blir lååånga kvällar. Som tur är kan jag fördriva lite tid med att våldgästa mina släktingar som bara bor några hus bort. Jag är lyckligt lottad som har min så fina och lagomt stora familj så nära mig.
För att inte tala om när L blir lite större, vilken lycka att ha 2 busungar till kusiner så nära.
Vi får nog gå upp en stig genom skogen så att dom slipper gå på vägen när dom ska besöka varandra. För att sätta sin fot på vägen här utanför är förenat med livsfara. Hur tänker folk när dom kör på en väg begränsad med hastigheten 50, möter en bil och samtidigt en mamma med barnvagn? Det är nämligen inte allt för ovanligt att föraren i bilen inte ens saktar ner när dom passerar i 70-90km/h. När det dessutom är både bybor som bor efter vägen och bybor som själv har små barn som passerar i dom hastigheterna så är frågan ännu mer berättigad att ställa. Hur tänker dom?? Antagligen inte alls...
2 kommentarer:
Det är som reklamen som var på TV när gångarna fick "förgångsrätt" på övergångsställena. När man ska passera en väg är man en zebra och i nästa sekund när man sätter sig i bilen förvandlas man till ett lejon...
Du tänker för småskaligt när du tänker gångväg. JAg tänker tunner under jord med rullband så att barnen knappt behöver gå själva, utan om man t.ex. ska duscha så sätter man barnet på bandet, ringer upp och säger att unge är på väg, så står man där och tar emot... borde inte vara så dyrt
Skicka en kommentar