Vid frukosten utspelade sig detta:
Sonen spexade och skrattade så mycket att han i all iver tog tag i min arm (gäddhäng) och nöp det han var levandes värd.
Ont tog det, riktigt ont och han såg på mig att det där var långt ifrån okej även om det nog inte riktigt var meningen..
Han blåste på min arm, strök på den och samtidigt frågade jag han:
-Vad säger man då?
Sonen tittar på mig en stund, skiner upp som en sol och utbrister:
-Tack föl maaaten!
Gullbarn!
