4 dygn..

Om inget oväntat sker så sitter jag och maken om 4 dygn på flygplatsen och väntar på att gå ombord på planet som ska ta oss till Turkiet.
Och jag längtar, SOM jag längtar.

Det är med delade känslor som vi har beslutat oss för att lämna lilleman hemma hos mor och farföräldrarna. Vi har varit ifrån varandra en helg som längst och steget från det till en hel vecka känns otroligt stort.
Jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra, bättre för sonen än för mamman och det är väl huvudsaken!?

Bjuder på en bild på min söta grabb när han för första gången i sitt liv äter en stoooor bit blåbärskaka. :)

Sjukhusbesök x5

På 7 dagar har jag fått besöka det lokala sjukhuset 4 gånger och länssjukhuset 1 gång och nu känner jag mig mättad på de sterlia sjukhusmiljöerna.
Jag känner mig oerhört tacksam över att jag efter en tuff vecka nu slipper ha ont och kan gå tillbaka till arbetet idag.
Orsaken till mina frekventa läkarbesök är i grunden ett missfall som visade sig bli mer komplicerat än nödvändigt.
Men förhoppningsvis ska det inte behöva bli några mer komplikationer nu och vi kan åka på vår efterlängtade resa till Turkiet.

Idag börjar nedräkningen... 6 dagar kvar.

Stor pojke, stor säng

Maken tyckte idag att det var dags att 2 åringen skulle få en "vanlig" säng och slippa sin spjälsäng.
Jag vet inte hur jag tänkte men imorse verkade det som en väldigt bra idé så jag hakade på.
Ut på blocket och hittade en säng till en bra peng, hos grannen, mycket praktiskt.
En timma senare var sängen överburen och inflyttad i sonens rum.

12 timmar senare har vi en vansinnigt arg och övertrött kille som gallskriker så fort man lämnar rummet. Fullkomligt hysterisk. Galen. Ledsen. ARG!

I spjälsängen la man ner han, pussade godnatt och 2 minuter senare sov han.

Just ikväll känns det som att han kan få sova i spjälsäng tills han är 15 år bara han slutar skrika..

Längtan

Jag längtar..

... till den 12:e då jag och maken åker iväg på vår första semester tillsammans. Det blir en vecka till Turkiet och av många anledningar känns det som en otroligt välbehövlig semestservecka.

...till imorgon då jag förhoppningsvis kan få ett svar på vad som händer i min kropp. Det är inte lätt när det är svårt.

...till ikväll då jag får träffa en massa pratsugna tjejer och surra om allt mellan himmel och jord.

Mycket att se fram emot, mycket att fundera över.

Höst

Senare delen av sommaren, sensommaren, slutet på sommaren...
Jag har in i det sista vägrat ta ordet i min mun men nu ger jag upp. Nu är det HÖST!
Det är augusti och hösten har redan varit här i 2 veckor. Usch!
Som att sommaren inte är nog kort ändå. Augusti kan vi gott och väl få ha som en sommarmånad.
Känner mig bitter, riktigt bitter.

Hösten har absolut sin charm. Tända ljus, ta på sig mysiga stora varma kläder, bokgrupps start, scrapbookingträffar, mysiga filmkvällar....
Men när den börjar så här tidigt så blir ju den mörka perioden innan snön kommer sååå lång.

Positivt med denna höst är att det ser rätt ljust ut på jobbfronten. September och halva oktober har jag jobb och med lite tur blir det förlängt.
Positivt är också att jag och maken har bestämt oss för att åka iväg på en utlandstripp om 2 veckor. Det är med blandade känslor vi har bestämt oss för att lämna barnen hemma.
Vi har inte haft en enda semestervecka tillsammans sen vi träffades och ingen bröllopsresa har det blivit heller så nu slår vi på stort :)

Det blir nog bra det här ändå...

Bidrag i fototävling!

Jag är med i en tävling där man kan vinna en kamera.
Jag skulle bli såååå glad om DU gick in och röstade på mitt bidrag :)

http://www.husmanhagbergtavling.se/index.php?page=gallery&obj=9125

2 års kalas

I veckan har vi haft 2 års kalas för lilla sonen.

Det går inte att beskriva vilken glädje han utstrålade hela dagen. Gården var full med släktingar och vänner och dessutom kom alla med "pakiiiiit".

Vädret var helt underbart och jag passade på att följa honom med kameran under dagen.

Den första bilden visar vilken arbetsmyra han är. Hur det går att bli så skitig på bara någon timma är för mig en gåta.

Den andra är efter sovning och dusch i väntan på att kalaset skulle starta.

Man har nästan svårt att tro att det är samma pojke :)