Jag inser mer och mer hur lik jag är min egen mor.
Jag hör samma ord komma ur min mun som hon uttryckte när jag och min bror var barn.
Jag ber barnen skruva ner volymen på både tv och dator för att det låter så högt.
Jag drar samma typ av skämt som jag själv suckade över som tonåring.
Jag upptäcker nästan varje dag saker som jag inser att jag har tagit efter rakt av från min mor.
Kanske har det blivit så sedan jag själv blev mamma..
Det är tydligt hur mycket man präglas av den miljö man växer upp i som barn.
Hur viktigt det är med vuxna förebilder. BRA förebilder.
Jag tänker på de barn som inte får den möjligheten, att ha vuxna förebilder som ger barnen bra förutsättningar för att senare klara av vuxenlivet.
Jag är så fantastiskt lyckligt lottad som dels har fått ha båda mina föräldrar närvarande under hela min uppväxt. Dessutom inser jag nu när jag själv är vuxen att mina föräldrar alltid har haft väldigt sunda värderingar och gett mig en otroligt bra grund för att klara allt vad vuxenlivet innebär.
Nu hoppas jag att jag själv kan ge min son samma grund så att han en dag kan titta tillbaka och tycka att han hade en bra barndom och att han klarar vuxenlivet bra tack vare vår uppfostran.
2 kommentarer:
Samma här! Jag blir mer och mer lik min mamma, och hon blir i sin tur mer och mer lik sin mamma! ;)
Oj så fint skrivet! Och bra!
Visst är det så att man formas efter sin omgivning men det är INTE poppis då jag påpekar för mina barn att dom kommer att förstå när dom blir äldre och att dom kommer att låta likadant till sina barn som jag gör till mina i dagsläget. Det muttras och pustas och förnekas- aldrig att dom ska begränsa sina barn med ingångstider, penningsparande och data-/tv-tider.
Jag har lovat mig själv att inte säga "vad var det jag sa" men nog kommer jag att få bita mig i tungan många gånger *S*
Ha det gott!
KRAM
Skicka en kommentar