Det är nog inte många 1,5 åringar som har gjort sig skyldiga till detta på en och samma dag.
Den så trevliga mammaträffen i måndags avslutade sonen med att kasta en tung ljuslykta i huvudet på en av kompisarna. Det gick bra men åh va mammahjärtat tar ont när han gör så...
Senare på kvällen åkte vi iväg för att handla och när jag står i kassan för att betala så försvinner L plötsligt.
Jag är inte förvånad att jag hittade han vid lösviktsgodiset, i full fart med att trycka in så många som möjligt i munnen. En näve häxvrål blev det. Kassörskan skrattade, jag skämdes.
Roligare är att sonen nu mera sover i eget rum och vi har fått ett nytt liv. Han sover mycket längre på mornarna vilket resulterar i en betydligt gladare son och mamma.
Idag blir det ett besök på sjukhuset. Svägerskans make har bara dagar kvar att leva och vi försöker att finnas där så mycket vi bara kan. Det känns som att det är det enda vi kan göra, finnas där.
Gud ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
-Reinhold Niebuhr
2 kommentarer:
Ojdå... satte skrattet i halsen! Första delen av detta inlägg lät ju bara för charmigt- trots misshandel och snatteri *ler* - och jag satt och småskrattade i min ensamhet... men så kom då slutet som är mer än sorgligt! Jag lider med dig och dina närmaste som måste se en närstående tappa sin livslåga!
Ni gör gott som gör det enda ni kan göra- finnas där!
Mina tankar är med er!
Tack för kommentaren i min blogg, jag blev jätteglad att se att du hänger kvar i min "läskrets" :) Och tack för att du tycker att jag är värd min kaos- bockar och bugar *s*
KRAM
Nu förstog jag varför du varit på sjukhus. Tänker på dig.
Ludvig blir 1år den 30 november så snart så, så han kommer vara 14 månader ungefär när bebisen kommer. Men jag har knappt hunnit fatta det än, är ju fullt upp med de andra barnen.
Kram
Skicka en kommentar