Tack föl maten

Vid frukosten utspelade sig detta:
Sonen spexade och skrattade så mycket att han i all iver tog tag i min arm (gäddhäng) och nöp det han var levandes värd.
Ont tog det, riktigt ont och han såg på mig att det där var långt ifrån okej även om det nog inte riktigt var meningen..
Han blåste på min arm, strök på den och samtidigt frågade jag han:
-Vad säger man då?
Sonen tittar på mig en stund, skiner upp som en sol och utbrister:
-Tack föl maaaten!

Gullbarn!

Bin Laden family...

Det kanske är lågt att skämta om Usama men det här var riktigt rikigt roligt.

Har skrattat så att tårarna har runnit...

CIA meddelar att man gripit några av Bin Ladens släktingar.

De personer som nu sitter i förvar är Usamas mor Marme Laden,

och de två bröderna ChokoLaden och Remou Laden.

I lördags greps även hans syster Pina co Laden.
Nu spanar man efter hans kusin Sal Laden och hans senile farfar,

Var va de ja La den..........

Hahaha!!

Tacksamhet

Jag inser mer och mer hur lik jag är min egen mor.
Jag hör samma ord komma ur min mun som hon uttryckte när jag och min bror var barn.
Jag ber barnen skruva ner volymen på både tv och dator för att det låter så högt.
Jag drar samma typ av skämt som jag själv suckade över som tonåring.

Jag upptäcker nästan varje dag saker som jag inser att jag har tagit efter rakt av från min mor.
Kanske har det blivit så sedan jag själv blev mamma..
Det är tydligt hur mycket man präglas av den miljö man växer upp i som barn.
Hur viktigt det är med vuxna förebilder. BRA förebilder.

Jag tänker på de barn som inte får den möjligheten, att ha vuxna förebilder som ger barnen bra förutsättningar för att senare klara av vuxenlivet.

Jag är så fantastiskt lyckligt lottad som dels har fått ha båda mina föräldrar närvarande under hela min uppväxt. Dessutom inser jag nu när jag själv är vuxen att mina föräldrar alltid har haft väldigt sunda värderingar och gett mig en otroligt bra grund för att klara allt vad vuxenlivet innebär.

Nu hoppas jag att jag själv kan ge min son samma grund så att han en dag kan titta tillbaka och tycka att han hade en bra barndom och att han klarar vuxenlivet bra tack vare vår uppfostran.

Lucasina

Maken är jultokig och gick lös på julgrejorna på dollarstore igår. En tomdedräkt följde med hem och när den skulle packas upp ur sin förpackning så var det en... söt liten tomteklänning med tillhörande mössa med påsydda flätor!
Som vanligt så var det ju inte makens fel, det stod ju faktiskt bara tomtedräkt 50kr på skylten. Hur skulle han veta att det var en klänning!!??
Kanske för att lappen på förpackningen löd: "Tomteklänning storlek 2-4 år"
Man kan ju läsa på lappen.. men det är ju inte rätt!

Barn är härliga

Min granne hade hört en historia på en föreläsning.
Den handlade om Mark Levengood och Jonas Gardell och när dom var programledare på melodifestivalen tillsammans.
Vid ett tillfälle hade Jonas pussat Mark.
En pojke som satt och såg detta med sin mamma frågade:
- Är dom ihop eller?
Mamman svarar:
-Ja, det är dom, dom är faktiskt gifta.
Pojken tittar med stora ögon på mamman och utbrister:
-NÄHÄ!!?? En finne och en Svensk??

Torsdagsskratt

Hur härligt är det inte att få träffa en massa tjejer en kväll i veckan och skratta. Ni vet, skratta så där mycket så man nästan får ont i magen.
Skrattet blandas med mer eller mindre allvarliga diskussioner och efter varje torsdags träff blir jag lika förvånad över hur många ämnen vi lyckas nudda vid. Och allt inom 2 timmar.
Döden, blöjmärken och felrigningar var några av gårdagskvällens ämnen.
Det roligaste av allt var när en av tjejerna berättade hur hon med stor irritation hade rytit till åt vad hon trodde var sina egna barn på ICA. Det roligaste av allt var att hennes egna barn inte ens var med.

Idag är det fredag och helgen som kommer är mer än fullmatad med aktiviteter.
Förutom att jag ska jobba så håller NorthernLightScrappers en Scraphelg som jag är ansvarig för.
Det ska bli så roligt men jag är rätt säker på att jag lär vara rätt knäckt på Söndag kväll när helgen är slut!

Båtutflykt i Kemer

En av dagarna på vår semester åkte vi iväg på en 6 timmars båtresa. Det var helt underbart men i efterhand väldigt oklokt att sitta uppe på soldäck.
De två efterföljande dagarna hade min kropp samma färg som turkiets flagga och jag fick snällt sitta under parasoll på stranden.

Under dagen ankrade vi i tre olika vikar och fick då chansen att hoppa i och bada i det turkosfärgade vattnet.
Havssköldpaddor fick vi oxå se men någon bild lyckades jag aldrig få på dom.
Bilderna är som ni förstår just från den resan.
Ska photoshopa lite och sedan lägga ut några fler bilder från veckan.

Ynklig

Det finns få saker som får mig att känna mig så ynklig som magsjuka.
Precis när sonens hade börjat klinga av så slog den till med dunder och brak mot både mamman och pappan.
Termometern visar på 38 grader och när man normalt ligger på under 36 grader så känns det i varenda muskel i kroppen.
Att min kropp sedan får agera autobahn för sonens små bilar gör inte att det känns bättre.
Maken mår lite bättre så för en gångs skull är det min tur att inta ryggläge i soffan och bli uppassad med blåbärssoppa och vatten.
Det är synd om mig idag..

4 dygn..

Om inget oväntat sker så sitter jag och maken om 4 dygn på flygplatsen och väntar på att gå ombord på planet som ska ta oss till Turkiet.
Och jag längtar, SOM jag längtar.

Det är med delade känslor som vi har beslutat oss för att lämna lilleman hemma hos mor och farföräldrarna. Vi har varit ifrån varandra en helg som längst och steget från det till en hel vecka känns otroligt stort.
Jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra, bättre för sonen än för mamman och det är väl huvudsaken!?

Bjuder på en bild på min söta grabb när han för första gången i sitt liv äter en stoooor bit blåbärskaka. :)

Sjukhusbesök x5

På 7 dagar har jag fått besöka det lokala sjukhuset 4 gånger och länssjukhuset 1 gång och nu känner jag mig mättad på de sterlia sjukhusmiljöerna.
Jag känner mig oerhört tacksam över att jag efter en tuff vecka nu slipper ha ont och kan gå tillbaka till arbetet idag.
Orsaken till mina frekventa läkarbesök är i grunden ett missfall som visade sig bli mer komplicerat än nödvändigt.
Men förhoppningsvis ska det inte behöva bli några mer komplikationer nu och vi kan åka på vår efterlängtade resa till Turkiet.

Idag börjar nedräkningen... 6 dagar kvar.

Stor pojke, stor säng

Maken tyckte idag att det var dags att 2 åringen skulle få en "vanlig" säng och slippa sin spjälsäng.
Jag vet inte hur jag tänkte men imorse verkade det som en väldigt bra idé så jag hakade på.
Ut på blocket och hittade en säng till en bra peng, hos grannen, mycket praktiskt.
En timma senare var sängen överburen och inflyttad i sonens rum.

12 timmar senare har vi en vansinnigt arg och övertrött kille som gallskriker så fort man lämnar rummet. Fullkomligt hysterisk. Galen. Ledsen. ARG!

I spjälsängen la man ner han, pussade godnatt och 2 minuter senare sov han.

Just ikväll känns det som att han kan få sova i spjälsäng tills han är 15 år bara han slutar skrika..

Längtan

Jag längtar..

... till den 12:e då jag och maken åker iväg på vår första semester tillsammans. Det blir en vecka till Turkiet och av många anledningar känns det som en otroligt välbehövlig semestservecka.

...till imorgon då jag förhoppningsvis kan få ett svar på vad som händer i min kropp. Det är inte lätt när det är svårt.

...till ikväll då jag får träffa en massa pratsugna tjejer och surra om allt mellan himmel och jord.

Mycket att se fram emot, mycket att fundera över.

Höst

Senare delen av sommaren, sensommaren, slutet på sommaren...
Jag har in i det sista vägrat ta ordet i min mun men nu ger jag upp. Nu är det HÖST!
Det är augusti och hösten har redan varit här i 2 veckor. Usch!
Som att sommaren inte är nog kort ändå. Augusti kan vi gott och väl få ha som en sommarmånad.
Känner mig bitter, riktigt bitter.

Hösten har absolut sin charm. Tända ljus, ta på sig mysiga stora varma kläder, bokgrupps start, scrapbookingträffar, mysiga filmkvällar....
Men när den börjar så här tidigt så blir ju den mörka perioden innan snön kommer sååå lång.

Positivt med denna höst är att det ser rätt ljust ut på jobbfronten. September och halva oktober har jag jobb och med lite tur blir det förlängt.
Positivt är också att jag och maken har bestämt oss för att åka iväg på en utlandstripp om 2 veckor. Det är med blandade känslor vi har bestämt oss för att lämna barnen hemma.
Vi har inte haft en enda semestervecka tillsammans sen vi träffades och ingen bröllopsresa har det blivit heller så nu slår vi på stort :)

Det blir nog bra det här ändå...

Bidrag i fototävling!

Jag är med i en tävling där man kan vinna en kamera.
Jag skulle bli såååå glad om DU gick in och röstade på mitt bidrag :)

http://www.husmanhagbergtavling.se/index.php?page=gallery&obj=9125

2 års kalas

I veckan har vi haft 2 års kalas för lilla sonen.

Det går inte att beskriva vilken glädje han utstrålade hela dagen. Gården var full med släktingar och vänner och dessutom kom alla med "pakiiiiit".

Vädret var helt underbart och jag passade på att följa honom med kameran under dagen.

Den första bilden visar vilken arbetsmyra han är. Hur det går att bli så skitig på bara någon timma är för mig en gåta.

Den andra är efter sovning och dusch i väntan på att kalaset skulle starta.

Man har nästan svårt att tro att det är samma pojke :)

En till bild..

Måste bara få lägga in en till bild som jag redigerade i photoshop igår. Ni kanske märker att jag är helt såld på att behålla färgdetaljer i ett svartvitt foto. :)

Photoshop

De två senaste lektionerna på fotokursen har vi gått igenom fler finesser med photoshop än vad mitt huvud klarar av att ta in.
En sak som jag länge har velat lära mig göra på ett enkelt sätt är att behålla detaljer i färg i en annars svartvit bild. Och igår så kunde jag bocka av detta på min "sakerjagskaläramignågongånglista".

Idag har jag fått lite tid att sitta och leka i photoshop och jag tycker det var så otroligt roligt så jag måste bara få visa några bilder...

Före

Efter

Före

Efter

Före

Efter

Före och efter

Nu är det nära... det är dom där listerna, några hängare och lite småpynt kvar innan badrummet är helt färdigt.

Just nu är jag bara så nöjd över att slippa gå upp på övervångingen när jag ska gå på toa, för att inte tala om att slippa fara till släktingar när man ska duscha.

Jag är så lyckligt lottad som har en pappa som kan allt och en man som är villig att lära sig allt. Nu har dom renoverat ett helt hus tillsammans, rum efter rum och maken konstaterar stolt att: "Nästa gång, då kan jag göra det här själv"

Jag är också stolt!

Efter nära en månads renovering har vi nu kommit till min uppgift. Pynta, sortera och organisera.

Idag har jag radat upp de nyinköpta korgarna från ikea och fyllt de med diverse badrumsprylar.

Sååå roligt!

Här kommer lite före och efterbilder.

Före

Efter

Före

Efter

Före

Efter

Badrumsmålning

Renoveringet av badrummet börjar gå mot sitt slut och nu är väggar, golv, ett halvt tak och ett och en halvt skåp på plats.
Väggmattan hade fått sitta uppe på väggen i ganska exakt 24 timmar då sonen bestämde sig för att leka picasso och rita en väldigt abstrakt målning på den vita väggen.
Tur var att det bara var en blyertspenna han använde ,det var nog svårt att få bort ändå.
Tänk att det här med att rita på väggen verkar va någon slags fas som alla barn går igenom.
Skönt att veta att han utvecklingen går som den ska!

Ikväll är vi bortbjudna hos grannarna på middag och det ska bli mycket trevligt med ett avbrott i vardagen.
Så nu blir det att ta på festblåsan (läs: byxor och en tröja som det är inte är torkat snor på) och kleta på lite mascara (på fransarna, inte på festblåsan) och sedan anser jag mig vara klar för avfärd.

Nyckelfrågan

Imorse snozade jag så länge så larmet slog av sig själv. Följden av detta blev uppslitning av 3 barn för avfärd till skola och dagis.
Två av barnen packades in i taxin och den tredje in i bilen.
Bilnycklarna...? Ja dom låg i min mans jackficka 1,5 mil från hemmet.
Jag är inte förvånad, inte det minsta. Det har hänt förr och kommer säkerligen att hända igen.
I söndags glömde han allahjärtansdags chokladen på jobbet och det känns som att det är läge att komma hem med den idag.
Positivt är att snälla svägerskan kunde skjutsa upp oss på dagis innan hon åkte på jobbet.
Positivt är även att jag nu blir tvingad till en prommenad på 4km när sonen ska hämtas.

Tack och hej leverpastej