Imorse snozade jag så länge så larmet slog av sig själv. Följden av detta blev uppslitning av 3 barn för avfärd till skola och dagis.
Två av barnen packades in i taxin och den tredje in i bilen.
Bilnycklarna...? Ja dom låg i min mans jackficka 1,5 mil från hemmet.
Jag är inte förvånad, inte det minsta. Det har hänt förr och kommer säkerligen att hända igen.
I söndags glömde han allahjärtansdags chokladen på jobbet och det känns som att det är läge att komma hem med den idag.
Positivt är att snälla svägerskan kunde skjutsa upp oss på dagis innan hon åkte på jobbet.
Positivt är även att jag nu blir tvingad till en prommenad på 4km när sonen ska hämtas.
Tack och hej leverpastej
1 kommentar:
Ajdå... så det kan bli! Jag hade på skriv "man lär sig så småningom" men vissa saker lär man sig ALDRIG...skulle gissa att det är som du säger, det kommer att hända igen =) Låtsas att promenaden var frivillig så tar det emot mindre, då blir det till en nyttig motionsrunda =)
KRAM
Skicka en kommentar