Båtutflykt i Kemer

En av dagarna på vår semester åkte vi iväg på en 6 timmars båtresa. Det var helt underbart men i efterhand väldigt oklokt att sitta uppe på soldäck.
De två efterföljande dagarna hade min kropp samma färg som turkiets flagga och jag fick snällt sitta under parasoll på stranden.

Under dagen ankrade vi i tre olika vikar och fick då chansen att hoppa i och bada i det turkosfärgade vattnet.
Havssköldpaddor fick vi oxå se men någon bild lyckades jag aldrig få på dom.
Bilderna är som ni förstår just från den resan.
Ska photoshopa lite och sedan lägga ut några fler bilder från veckan.

Ynklig

Det finns få saker som får mig att känna mig så ynklig som magsjuka.
Precis när sonens hade börjat klinga av så slog den till med dunder och brak mot både mamman och pappan.
Termometern visar på 38 grader och när man normalt ligger på under 36 grader så känns det i varenda muskel i kroppen.
Att min kropp sedan får agera autobahn för sonens små bilar gör inte att det känns bättre.
Maken mår lite bättre så för en gångs skull är det min tur att inta ryggläge i soffan och bli uppassad med blåbärssoppa och vatten.
Det är synd om mig idag..

4 dygn..

Om inget oväntat sker så sitter jag och maken om 4 dygn på flygplatsen och väntar på att gå ombord på planet som ska ta oss till Turkiet.
Och jag längtar, SOM jag längtar.

Det är med delade känslor som vi har beslutat oss för att lämna lilleman hemma hos mor och farföräldrarna. Vi har varit ifrån varandra en helg som längst och steget från det till en hel vecka känns otroligt stort.
Jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra, bättre för sonen än för mamman och det är väl huvudsaken!?

Bjuder på en bild på min söta grabb när han för första gången i sitt liv äter en stoooor bit blåbärskaka. :)

Sjukhusbesök x5

På 7 dagar har jag fått besöka det lokala sjukhuset 4 gånger och länssjukhuset 1 gång och nu känner jag mig mättad på de sterlia sjukhusmiljöerna.
Jag känner mig oerhört tacksam över att jag efter en tuff vecka nu slipper ha ont och kan gå tillbaka till arbetet idag.
Orsaken till mina frekventa läkarbesök är i grunden ett missfall som visade sig bli mer komplicerat än nödvändigt.
Men förhoppningsvis ska det inte behöva bli några mer komplikationer nu och vi kan åka på vår efterlängtade resa till Turkiet.

Idag börjar nedräkningen... 6 dagar kvar.

Stor pojke, stor säng

Maken tyckte idag att det var dags att 2 åringen skulle få en "vanlig" säng och slippa sin spjälsäng.
Jag vet inte hur jag tänkte men imorse verkade det som en väldigt bra idé så jag hakade på.
Ut på blocket och hittade en säng till en bra peng, hos grannen, mycket praktiskt.
En timma senare var sängen överburen och inflyttad i sonens rum.

12 timmar senare har vi en vansinnigt arg och övertrött kille som gallskriker så fort man lämnar rummet. Fullkomligt hysterisk. Galen. Ledsen. ARG!

I spjälsängen la man ner han, pussade godnatt och 2 minuter senare sov han.

Just ikväll känns det som att han kan få sova i spjälsäng tills han är 15 år bara han slutar skrika..

Längtan

Jag längtar..

... till den 12:e då jag och maken åker iväg på vår första semester tillsammans. Det blir en vecka till Turkiet och av många anledningar känns det som en otroligt välbehövlig semestservecka.

...till imorgon då jag förhoppningsvis kan få ett svar på vad som händer i min kropp. Det är inte lätt när det är svårt.

...till ikväll då jag får träffa en massa pratsugna tjejer och surra om allt mellan himmel och jord.

Mycket att se fram emot, mycket att fundera över.