Inskolning

Idag var det då dags, inskolning för sonen som jag tyckte nyss var ett litet knyte.
Känslan blev ännu starkare när en kompis kom för att hämta sin äldre son och jag fick hålla deras 1 månader gamla pojke. Jag tycker på verkligen på fullaste allvar att det var nyss jag höll L på det sättet, sovande och inlindad i en liten liten filt.
1 och och snart 8 månader har han hunnit bli. Han kombinerar små ord med pekningar och kan på det sättet göra sig förstådd i mycket. Han nickar och skakar på huvudet samtidigt som han uttrycker "MMmmm" och "Nääää" när man frågar honom om något.
Det är helt underbart att kunna kommunicera med honom, man märker att han verkligen förstår vad man säger. Och han kan uttrycka vad han vill, i alla fall för det mesta...
Och allt detta på lite drygt ettochetthalvt år.

Första inskolningsdagen gick i alla fall hur bra som helst, L ville absolut inte fara därifrån så det är ju det bästa betyget an kan få. Jag hade inte förväntat mig något annat men jag måste ändå erkänna att jag hade ett sånt där spännande pirr i magen när vi åkte dit i morse. Inte för att jag på något sätt var orolig utan mer för att en helt ny värld öppnas för oss nu.
Jag som själv aldrig har varit på dagis som liten har aldrig varit i den här världen.
Det ska märkas kläder, packas extrakläder, köpas extra blöjor och mycket annat praktiskt som dagis medför.

Det här blir nog nyttigt... både för mamman och sonen.