... inte för att det är så stor skillnad på vardag eller helg när man är hemma med sonen.
För tillfället bryr han sig måttligt om det är Onsdag eller Lördag utan gnäller sig igenom nätterna oavsett.
Jag inser ju hur bra vi har haft det när jag nästan slänger mig på luren till BVC för att höra vad som är fel.. han är ju lite gnällig. Sen slår det mig att man kanske får va det när man är 7 månader och det händer mycket i lilla kroppen, när man dessutom har sovit nätterna igenom utan gnäll sedan han föddes så är det för mycket begärt att det ska fortsätta i all evighet.
Men som sagt var.. vi är så bortskämda så när man helt plötsligt måste vara vaken på nätterna så tar tålamodet slut lika fort som godisskålen tog slut framför Idol ikväll.
Att gå upp för att trösta eller ge mat är helt okej.. men ett konstant gnäll som varken ger till eller från blir jag smått galen på.
Men det är inte alls synd om mig, som sagt var 7 månader utan gnäll. Det är nog min tur nu.
Jaja, nu sover då både sambon och sonen och jag sitter kvar framför tv:n och följer hur det går för våra idoler....
Heja Kevin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar